Den globala uppvärmningens politik

Den största utmaningen som mänskligheten står inför idag gör den som helhet. Den globala uppvärmningen kommer att påverka allt liv på jorden – negativt framför allt. Medeltemperaturen har redan höjts, och kommer att fortsätta göra det. Frågan är bara hur mycket, och svaret på denna fråga beror på politik. Det är en särskilt komplicerad politisk fråga, eftersom hela den globala ekonomin är beroende av fossila energikällor, som är den största orsaken till den pågående globala uppvärmningen. Det är alltså inte bara så att ett visst fenomen eller en viss aktör måste bekämpas, och att det sedan är bra. Den absoluta majoriteten av alla människor på jorden behöver förändra sitt sätt att leva. Det kan dock bara ske genom politiska beslut.

Trots att den globala uppvärmningen är ett problem som rör alla människor, och överhuvudtaget allt liv på jorden, så finns det de aktörer som är mer involverade i de klimatpåverkande aktiviteterna än andra. Fram till 1970-talet släppte i-länder ut den allra största delen av alla växthusgaser påverkande den globala uppvärmningen, men sedan dess har även så kallade utvecklingsländer bidragit allt mer till utsläppen. Detta beror framför allt på två saker, som dessutom hänger samman med varandra. För det första har industriländerna flyttat stora delar av sin produktion till fattigare delar av världen, vilket har gjort att dessa länder släpper ut mer växthusgaser. Dessutom har många av de länder som tidigare brukade kallas utvecklingsländer fått större ekonomier.

Särintressen i vägen för en hållbar politik

En faktor är starkare än de flesta andra bland hinder för en hållbar utveckling, och det är de kommersiella aktörer som tjänar pengar på status quo. Inte minst gäller detta förstås oljebolagen. Men även företag som sysslar med produktion, eller erbjuder tjänster som är beroende av att använda sig av fossila bränslen, tjänar pengar på utgångsläget. Dessa företag är starka lobbyister, vilket gör att förverkligandet av politiska förslag som skulle kunna förbättra läget på olika sätt försvåras. Men också politiker sitter i vägen för en hållbar politik. På vissa håll går det att se positiva förändringar gällande politikers attityder gentemot den globala uppvärmningens faktum, på andra går utvecklingen åt helt fel håll. Vi ska ta en titt på ett exempel som nyligen har satt igång många diskussioner.

Det gäller det Republikanska Partiet i USA. Fram till den senaste valrörelsen, den som Donald Trump vann, fanns det ingen amerikansk politiker på hög nivå som förnekade den globala uppvärmningen, och än mindre en president. Georg W. Bush erkände den, Barack Obama erkände den. Ingen av dessa presidenter satte en politik i verket som håller för framtidens utmaningar, men de var åtminstone på forskningens sida. Det sittande styret i USA förnekar kategoriskt att något sådant som den globala uppvärmningen existerar. Styrande presidenten har kallat det en bluff, till för att tjäna pengar på. Verkligheten ser förstås ut på omvänt sätt: denna politik skyddar de intressen som oljebolagen har. Om en av världens mäktigaste nationer förnekar förekomsten av global uppvärmning – vad för effekt kan det få?

Vad går att göra?

Ja, det är inte helt hoppfullt – men heller inte helt hopplöst. Givetvis kan länder som USA och andra större nationer påverka opinionen mer, både positivt och negativt. Men det finns andra sätt att påverka och som faktiskt har stor påverkan. Förutom miljöorganisationer som sätter press på världsledare, finns det ställen där en hållbar politik håller på att sättas i verket. I Nederländerna, till exempel, drivs all tågtrafik av vindkraft, och regeringen har satt som mål att landet ska vara helt fritt från fossildrivna bilar från och med 2030. Sådan politik finns det förstås ett starkt behov av, och sådana nationella förekomster kan sätta ett exempel på ett internationellt plan.

Det allra viktigaste styrdokumentet hittills är Parisavtalet, i vilket världens ledare kom överens om att motverka en höjning av medeltemperaturen till över 2 grader år 2100. Helst ska den landa på under 1,5 grad. Dessa mål är, om de förverkligas, nog för att undvika vad man menar är farliga nivåer av klimatförändringar. Det finns de som tycker att redan 1,5 grad är för varmt, och de som menar att under 2 grader är ett orealistiskt mål. Oavsett vad måste starka åtgärder till för att dessa mål ska bli till verklighet, och det snabbt. Det finns som sagt exempel på förbättringar, men det krävs stora förändringar som påverkar skeendet på ett globalt plan. Och hur ser man till att sådana träder i kraft?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *