Att begränsa klimatförändringarna

Med tanke på vad vi vet om klimatet kan det verka överraskande, men under de senaste årtiondena har utsläppen av växthusgaser ökat. Målet som sattes under klimatkonferensen i Paris 2015 är att hålla temperaturen under en ökning med 2 grader sedan pre-industriell tid. Högst 1,5 grader, så mycket får medeltemperaturen höjas. Om vi ska kunna nå detta mål krävs kraftfulla och snabba åtgärder, för så länge ingen förändring sker, fortsätter utsläppen att pågå. En av de senaste viktiga händelserna – dock i fel riktning – var då USA:s president Donald Trump meddelade att USA kommer att gå ur avtalet. Detta kan ske först 2020, just innan Trumps presidium tar slut, och ett nytt presidentval ska äga rum. Det finns dock ledare som går andra vägen, och säger sig ta Parisavtalet på allvar. Det kan vara intressant att titta lite på dem, vi börjar med Frankrike.

Frankrikes miljöminister Nicolas Holut har tidigare gått ut med en plan som bland annat innehåller en kolfri elförsörjning från och med 2022 och totalstopp för bensin- och dieselbilar från och med 2040. Länder som har gått ut och lovat en fossilbilsfri trafik vid tidigare datum än så är Norge som ska vara fritt från fossildrivna bilar 2025, och Nederländerna, som lovar samma sak till 2030. Nederländerna är dessutom föredömliga i ytterligare en aspekt: deras järnvägar drivs redan helt av vindkraft, och 2050, säger regeringen, ska Nederländerna ha minskat sina utsläpp med 95 procent. Om dessa mål förverkligas, skulle det innebära en god bit på vägen mot en klimatneutral framtid, och Parisavtalets måls infriande. För att nå målen, har man beräknat att det måste vara mellan 40 och 70 procent mindre utsläpp 2050 än 2010. År 2100 ska utsläppen ha upphört helt.

Hur ser läget ut?

För att begränsa klimatförändringarna måste utsläppen av växthusgaser minska. Dessa kan bara minska om utvinningen och användandet av fossila bränslen upphör. Att utsläppen har ökat istället för minskat de senaste årtiondena beror dels på ekonomisk tillväxt, och dels på växande populationer världen över. Före 1970 var det främst industriländerna som stod för utsläppen, men sedan dess har många så kallade utvecklingsländer skjutit i höjden ekonomiskt, vilket har lett till en bidragande pott av utsläpp även därifrån. Eftersom produktionen av de varor som konsumeras i väst till stor del har förflyttats till Asien och Afrika, så har utsläppen ökat i dessa länder, medan de har minskat i industriländerna. Detta har använts av politiker som vill visa på att klimatmålen håller på att nås, vilket förstås är helt felaktigt. Den globala mängden utsläpp är, vilket alla förstår, vad som räknas när det kommer till den globala uppvärmningen.

Vad måste förändras?

Här ser vi således en stor del av problemet. Produktionen av varor som konsumeras här äger många gånger rum på andra sidan jorden. Hur kan vi då kontrollera att produktionen anpassas till klimatet? Det kan vi inte. En lösning vore därför att flytta hem produktionen igen, och genomföra de förändringar som är nödvändiga för att utsläppen ska minska enligt Parisavtalets mål. Eftersom varje land som har skrivit på avtalet är suveränt, och inget tvingande element finns att tillgå utöver detta, är det upp till varje stat att uppfylla kraven eller inte. För att kunna minska på utsläppen, och på så vis begränsa de kommande klimatförändringarna, så måste man därför med nuvarande system av nationalstater bli mer självständig vad gäller de faktorer som påverkar utsläpp. Export och import måste minska, helt enkelt. Eller bli klimatneutral, vilket vore ett svårare problem att lösa.

Sammanfattning

Det är alltså inte helt lätt att sätta sig in i projektet att begränsa klimatförändringarna. Enligt Parisavtalet måste ökningen av den globala medeltemperaturen ligga under 2 grader år 2100. Allra helst får temperaturen öka med högst 1,5 grad. Detta innebär att utsläppen måste upphöra helt före 2100, och till 2050 måste de har minskat med upp till 70 procent. Som det ser ut nu, så kommer målet inte att nås om inga förändringar sker. Och planer för sådana förändringar saknas. Det finns länder som går i täten, som Norge och Nederländerna, men det stora flertalet av världens regeringar tycks vara upptagna med annat. För att minska på utsläppen, och på så vis förebygga de värsta effekterna av den globala uppvärmningen, måste med andra ord åtgärder vidtas nu. Eftersom klimatförändringarna är oåterkalleliga, finns det ingen möjlighet att vänta för länge innan man gör något.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *